Norsk Lingvistisk Tidsskrift (Apr 2018)
Mer om de preverbala adverbialens syntax, semantik och prosodi
Abstract
Denna tåt följer upp en tidigare artikel och en tåt i NLT om de så kallade pre-verbala adverbialen i skandinaviskan: Brandtler & Håkansson (2017) och Julien (2018). Jag kommer att peka ut några semantiska, syntaktiska och prosodiska egenskaper hos de preverbala adverbialen som de ovan nämnda författarna mis-sar, och som varje lyckad analys av fenomenet måste ta i aktning. Två slutsatser vågar jag dra ur min korta undersökning av fenomenet: (1) de preverbala ad-verbialen är inte nödvändigtvis en enhetlig klass, utan snarare rör det sig om en klass med klart verb-modifierande adverbial, med bokstavligen, nästan och mer än som typiska medlemmar, och en mindre klass satsmodifierande adverbial med bara, rätt och slätt och helt enkelt som typiska medlemmar, och (2); V3-ordföljden uppstår mest troligt som ett resultat av en frasflyttning (se t.ex. Nilsen 2003 och Wiklund et al. 2007), där adverbialet och verbet bildar en enhet i verbfrasen innan flytt till “V2”-position.
