Kollegiala samtal som kontext för utveckling av lärares literacyförståelse

Abstract

I denna artikel undersöks kollegiala samtals potential att utveckla lärares literacyförståelse. Två samtal i den statliga fortbildningssatsningen Läslyftet analyseras. Inför samtalen har deltagarna läst artiklar om literacy, som ska diskuteras. I det första samtalet deltar en ämnesmässigt heterogen grupp gymnasielärare på ett yrkesprogram, medan en ämnesmässigt homogen grupp svensklärare från grundskolans senare år deltar i det andra samtalet. Båda samtalen leds av en handledare. Även om samtalen på en övergripande nivå kretsar kring fortbildningens innehåll saknas teck en på ny eller fördjupad literacyförståelse. Orsakerna kan vara flera. I det första samtalet saknas en delad bild av undervisningspraktiken. Istället framträder en tydlig skillnad mellan yrkesämnets muntliga kultur och övriga skolämnens skriftburna kultur, som tycks försvåra möjligheterna att göra literacy till ett gemensamt lärandeobjekt. Det finns också tecken på att artikeln som diskuteras är svårtillgänglig för vissa deltagare. I det andra samtalet har lärarna en delad bild av undervisningspraktiken och en gemensam syn på literacy. Artikelinnehållet görs till utgångspunkt för långa berättelserundor och erfarenhetsutbyte, men erbjuder varken ny kunskap eller nya perspektiv som kan utmana lärarnas förförståelse. Även handledarens roll antas ha betydelse för kunskapsbygget. Trots handledarnas förmodat epistemiska tillgång, förväntas de endast i liten utsträckning ta epistemiskt ansvar för fortbildningssatsningens literacyinnehåll.

Keywords

• literacy
• kollegialt lärande
• handledare
• läslyftet
• intersubjektivitet