Poetiska arbetsvillkor

Abstract

Denna studie analyserar olika typer av självkommenterande grepp – till exempel fotnoter, slutnoter och källförteckningar – i svensk poesi från 2010-talet. Genom nedslag i självkommentarens litteraturhistoria, och i förhållande till den editionsfilologiska kommentaren, framhåller artikeln den produktiva splittringen av författarrollen som en av självkommentarens centrala funktioner. Den självkommenterande poeten framträder både som fackman och fri konstnär vilket på en gång utmanar och återupprättar diktens autonomi. Ytterst förbinds detta förhållande med den svenska kulturpolitikens utveckling från 1960-talet. Om litteraturen – som ett led i viljan att demokratisera och pedagogisera konsten – får sitt värde genom att jämställas med andra typer av arbeten gäller samtidigt att konsten i välfärdsstaten åtnjuter en priviligierad roll som skiljer denna verksamhet från andra slags sysslor.

Keywords

• arbete
• självkommentar
• kommentar
• fotnoter
• kulturpolitik
• välfärdsstaten