Att arbeta i tvångsvårdens säkra rum – emotioner och säkerhet på särskilda ungdomshem i Sverige

Abstract

Artikeln är ett empiriskt bidrag som med utgångspunkt i Arlie R. Hochschilds teori om känslohantering undersöker emotionella dimensioner av behandlingsassistenters arbete med låst tvångsvård av barn och unga i Sverige. De institutioner som står i fokus för studien är så kallade särskilda ungdomshem. Karaktäristiskt för dessa institutioner är ett riskorienterat förhållningssätt till målgruppen, som kommer till uttryck i ett tilltagande organisatoriskt fokus på säkerhet, såsom höga staket, låsta dörrar och fönster, kameror, larm och långtgående restriktioner för ungdomarna. Syftet med denna artikel är att analysera hur dessa högt ställda krav på säkerhet får betydelse och förstås av de behandlingsassistenter som arbetar på institutionerna, med fokus på hur denna förståelse tar sig uttryck i ett emotionellt arbete. I analysen visar vi att säkerhet på särskilda ungdomshem inte kan reduceras till enbart rumsliga och materiella dimensioner, utan att säkerhet också är något som i hög grad görs av behandlingsassistenterna genom det emotionella arbete de utför. Vi redogör för två framträdande strategier i detta emotionella arbete som vi kallar att vara på sin vakt utan att visa det respektive att backa upp varandra. Med hjälp av Hochschild kan vi också fånga den växelverkan som sker mellan de särskilda ungdomshemmens institutionella kontext och behandlingsassistenternas känsloarbete, och hur behandlingsassistenternas arbete är förenat med ett krävande ytagerande. Det empiriska underlaget för studien omfattar två etnografiska forskningsprojekt, som totalt omfattar sju avdelningar för pojkar och unga män i åldern 13–21 år, fördelade på fem särskilda ungdomshem. Materialet för den föreliggande artikeln är baserat på deltagande observationer och intervjuer med institutionernas behandlingsassistenter.

Keywords

• Emotionellt arbete
• Hochschild
• säkerhetsarbete
• tvångsvård
• ungdomar
• Emotion work