Studenthumor vid den svenska frihetstidens början

Abstract

Johan Risell (1697–1724) är nästan okänd idag, men var på sin tid uppburen och betraktades som en diktare med ”livskraft i känslorna” och ”lycklig föreställnings- och avbildningsförmåga”. Han avled kort efter det stora nordiska kriget. Hans diktning skingrades och mindre än tio dikter har varit kända. Föreliggande artikel ingår i ett arbete att återge honom en plats i den svenska litteraturhistorien. ”Staden Åmåls och des Inbyggares Beskrifning” är en av de dikter som varit kända, även om den inte trycktes förrän 1873. Studien visar att satiren spreds i manuskriptform till förväntansfulla läsare på 1700-talet. Eftersom den betraktades som en paskill, inte minst av innevånarna i Åmål, hölls den tillbaka från offentligheten. 1800-talets smakdomare menade att den brast i smak, och förmådde inte se dess kvaliteter. I artikeln studeras Åmåldikten utifrån litterära, biografiska och sociologiska perspektiv. Diktens förhållande till genren ”encomium urbis” studeras liksom relationen till den svenska stormaktstidens litterära stadshyllningar. Risell dog ung, och artikeln hävdar att dikten skall ses mot en bakgrund av tidig studentkultur. Risells dikt ges rik bakgrund eftersom artikelförfattaren kan utnyttja ett hittills okänt manuskript med mer än 50 nya dikter av Risell.

Keywords

• poesi
• satir
• studentkultur
• 1700-tal
• Johan Risell
• Åmål