Edda (Jan 2018)
Anakronistisk kosmopolitism
Abstract
SAMMENDRAG Medan den götiska romantiken ville lägga det isländska arvet till grund för den svenskspråkiga nationallitteraturen, författade Carl Georg Brunius en stor dikt om de nordiska gudarna på latin (1822). Denna artikel undersöker dikten och dess mottagande utifrån motsättningen mellan latindiktningens kosmopolitiska karaktär och den frambrytande nationallitterära ordningen. Brunius’ senkommenhet, som någon som fortsatte den nylatinska traditionen och räknade med att den skulle vara mottaglig för aktuella, nationella ämnen, gör att många antaganden om den svenska litteraturens gränser ställs på sin spets. I artikelns första hälft undersöks Brunius, hans sammanhang och det kritiska mottagandet. Denna motsättning utforskas sedan genom att anknyta till samtida teorier om litterära ekologier och konstruktionen av nationallitteraturer.
Keywords
