Lockande ljus. Biografarkitektur och elektricitet i Karin Boyes Astarte

Abstract

Abstract Få romaner i svensk modernistisk litteratur skildrar den urbana moderniteten med sådan medvetenhet om samtida idéströmningar som Karin Boyes Astarte (1931). Men om Boyes roman handlar om moderniteten så är den också teknologiskt villkorliggjord av densamma. Artikelns syfte är att blottlägga dessa mediehistoriska villkor genom en undersökning av romanen utifrån den ljus- och uppmärksamhetsregim – en syntes av begrepp av Jonathan Crary och Gilles Deleuze – som framträdde omkring 1930 till följd av det elektriska ljusets genombrott i urbaniteten och en arkitektonisk strukturomvandling av biografen. Skyltfönsterbelysning, ljusreklamer, neonskyltar och de nya biografpalatsens avancerade ljusspel bidrog vid den här tiden till en ökad styrning av människors perception och rörelsemönster, och artikeln visar hur denna regim strukturerar den kritik av konsumtionssamhället och masskulturen som gestaltas i romanen.

Keywords

• Karin Boye
• Astarte
• biografarkitektur
• elektricitet
• mediehistoria
• urban modernitet