Rangifer (Jan 2009)
Feeding soy or fish meal to Alaskan reindeer (<em>Rangifer tarandus tarandus</em>) – effects on animal performance and meat quality
Abstract
Fourteen reindeer (8 steers and 6 females) were used to compare the effects of two different reindeer diets (a feed mix based on barley, brome hay and soybean meal (SBM) or fishmeal (WFM) as protein source) on animal growth performance, feed conversion efficiency and ultimate meat quality. Samples from free-ranging reindeer (n=4; 2 steers and 2 females) on the Seward Peninsula were included to provide comparisons with the traditional reindeer meat produced in Alaska. No significant difference was observed in overall weight gain between the WFM and SBM animals or between females and steers; however, the feed conversion efficiency was significantly higher for the reindeer fed the WFM mix. Carcass dressing percentage from the SBM group was higher compared with the WFM animals. No differences were found in live weight, carcass characteristics, meat pH, temperature decline, shear force, meat color or cooking loss when comparing the treatment groups. The meat samples (M. longissimus) from the free-range group had the highest amount of omega-3 fatty acids and also the highest amount of polyunsaturated fatty acids (PUFA). Meat from the animals fed SBM was significantly higher in triglyceride content and lower in phospholipid content compared with the two other groups. No significant differences were found when the trained panel compared the sensory attributes of the meat. Off-flavor attributes related to “wild’ or “gamey” flavor was reported by consumers for samples from the WFM and free-range reindeer (15 and 24 per cent of the consumers, respectively). No “fish-related” flavor was reported. In conclusion, no negative effects in either animal performance or meat quality characteristics by using fish meal as opposed to soybean meal as a protein supplement in a milled reindeer diet were found. Abstract in Swedish / Sammandrag: Utfordring av ren med soja- eller fiskmjøl – effekter på tillväxt, foderutnyttjande och köttkvalitet I vår undersökning ingick 14 renar (8 kastrerade sarvar (härkar)och 6 vajor) för att jämföra effekter av två olika renfoder (baserade på korn, hö och soja- (SBM) eller fiskmjöl (WFM) som proteintillskott) med avseende på tillväxt, foderutnyttjande och köttkvalitet. Köttprover från naturbetande renar (n=4; 2 härkar och 2 vajor) från Seward Peninsula inkluderades i studien för att representera kvaliteten på traditionellt producerat renkött från Alaska. Inga signifikanta skillnader i tillväxt observerades, varken mellan SBM- och WFM-grupperna eller mellan härkar och vajor. Foderutnyttjandet var dock signifikant bättre hos WFM-renarna. Slaktutbytet var högst för renarna i SBM-gruppen, däremot rapporterades inga skillnader i levandevikt, slaktkroppsegenskaper, pH-värde och temperatur i ytterfilén, skärmotstånd, färg eller vattenhållande förmåga i köttet när de tre grupperna av renar jämfördes (SBM, WFM och naturbetande djur). Köttet från de naturbetande renarna hade det signifikant högsta innehållet av både omega-3-fettsyror och av fleromättade fettsyror. Kött från SBM-renarna hade det högsta innehållet av triglycerider och det lägsta innehållet av fosfolipider jämfört med de andra två grupperna. Den tränade smakpanelen kunde inte hitta några skillnader i sensoriska egenskaper hos köttet från renarna i de tre olika grupperna. I en konsumentundersökning rapporterades kommentarer om olika ”vilt-relaterade” bismaker i kött från naturbetande renar (24% av konsumenterna) och från WFM-gruppen (15% av konsumenterna), men inga ”fisk-liknande” bismaker i köttet kunde påvisas. Att byta ut sojamjöl mot fiskmjöl som proteintillskott i renfoder hade inga negativa effekter på renarnas tillväxt, foderutnyttjande eller på renköttets kvalitet.
Keywords
