Nordic Journal of Vocational Education and Training (Nov 2014)

Vad var det som hände? Efterbearbetning av en simulering för utvecklande av professionell kunskap hos polisstudenter

  • David Sjöberg,
  • Staffan Karp,
  • Tor Söderström

DOI
https://doi.org/10.3384/njvet.2242-458X.14v4i2a8
Journal volume & issue
Vol. 4, no. 2
pp. 1 – 11

Abstract

Read online

Att öva för att lära sig att hantera polisiära situationer utgör ett viktigt inslag i polisstudenters utbildning. Lärandet sker genom praktiska övningar t.ex. drillövningar och övningar av specifika moment men även via simuleringar där studenter agerar som polis i mera komplexa situationer. Simuleringar är inte unika för polisutbildning utan utgör ett vanligt inslag i professionsutbildning genom sin koppling till "verkliga" situationer (Peters och Vissers, 2004; Lederman, 1984). Under de senaste årtiondena har simuleringar använts för utbildning inom så skilda professionsfält som medicin och hälsovård, flyg och blåljusverksamhet. Simuleringar kan vara av skiftande karaktär t.ex. fysiska i form av rollspel men även datorbaserade. Simuleringar kan syfta till att utveckla en specifik färdighet (se t.ex. Windsor, 2009; Stefanidis, Acker, och Heniford, 2008; Wallin, Meurling, Hedman, Hedengård, och Felländer-Tsai, 2007), som t ex att lära sig hur man avläser röntgenbilder (se t.ex. Söderström, Häll, Nilsson, och Ahlqvist 2012) eller till att lära hur man ska agera i komplexa situationer (Andersson, Carlström, och Berlin, 2013; Bauman, Gohm och Bonner, 2011), t.ex. vid svåra olyckshändelser med många personer inblandade (se t.ex. McConnell och Drennan, 2006). Simuleringar av komplexa situationer med många inblandade brukar benämnas som fullskaliga (se t.ex. Andersson, Carlström, och Berlin, 2013). Simuleringar antas träna och utveckla professionell kunskap genom att förbereda studenter på att hantera komplexa och ibland farliga situationer som de kan komma att ställas inför i en kommande yrkespraktik. Användningen av simuleringar i utbildningar bygger således på ett antagande om överföring av erfarenheter och kunskaper från ett sammanhang till ett annat (se t.ex. Söderström, Åström, Anderson och Bowles, 2014). I den här artikeln utgår vi från simulering som en utbildningsresurs där deltagarna interagerar med varandra och miljön (situationen) på ett målorienterat sätt i syfte att lära sig polisära kunskaper.