Med flicktionen som vägvisare. Teatrala skolflickor i en postfeministisk era

Abstract

I den här artikeln undersöks mötet mellan scenkonst för unga, politiska aspekter av samtida svensk skola och feministiska teoretiska perspektiv. Mer precist undersöks vilka möjliga subjektspositioner som erbjuds unga flickor inom ramen för ett analyserat teaterstycke. Texten fokuserar fyra flickfigurer i pjäsen Ännu mer om alla vi ADHD- och MVG-barn i Bullerbyn, som sattes upp 2011 på ung scen/öst, en av Sveriges mest progressiva teatrar som riktar sig till barn och ungdomar. Sverige har sedan 1970- talet en rik tradition vad gäller samhällsengagerad och konstnärligt avancerad scenkonstproduktion. Pjäsen behandlar de frågor som svensk skola brottats med under det senaste årtiondet: vilken kunskap räknas som viktig, och hur formar det de grupper och individer som ingår i det svenska skolsystemet? I linje med det vetenskapliga fältet feministisk kulturanalys utgör artikeln ett möte mellan pjästext/uppsättning och de teoretiska perspektiv artikelförfattaren valt att utgå ifrån. Texten är på så sätt en teoretiskt informerad läsning av den politiska situation flickorna i pjäsen bebor. Centralt i sammanhanget är begreppet postfeminism. Genom kreativt akademiskt skrivande och med hjälp av begreppet postfeminism visar texten på det handlingsutrymme och de begränsningar som de fyra flickornas fiktiva subjektpositioner innebär.