Barns berättelser – kamratkulturer skapas kring förskolans fotodokumentation

Abstract

Pedagogisk dokumentation i förskolan syftar bland annat till att främja barns delaktighet. Forskning visar dock att dokumentationen tenderar att snarare bidra till att uppfylla förskollärarnas intentioner än att lyssna till barns tankar och idéer. Artikeln bygger på teorier om dokumentationen som en normaliserande makt i interaktion med enskilda subjekts egna agens. Genom att lyssna till hur 19 förskolebarn mellan 4–6 år interagerar med pedagogisk fotodokumentation eftersträvas i studien att fånga barnens egna perspektiv. Barnen fick prata fritt utifrån fotografierna i grupper om 2–3 barn. Resultaten visar på två samexisterande kamratdiskurser som barnen använde för att förhandla relationer; en kollektiv kamratdiskurs där berättelserna befann sig i den gemensamma förskoleverksamheten och en individcentrerad kamratdiskurs där berättelserna fokuserade på jaget och materiella ting. Barnen förhandlade relationer genom att skapa tillhörighet och åtskillnad, ofta genom att använda könsstereotypa uttryck och beteenden. Studien visar att barns stora intresse för sig själva och sina kamrater gör att fotodokumentationen, i kombination med förskollärarnas aktiva utmanande av stereotypa uttryck och beteenden, kan utgöra en viktig bas för barns delaktighet i förskolans relationsarbete. English abstract Children’s stories – peer cultures are created in connection with preschool documentation photographs Preschool documentation aims to enhance children’s participation in everyday practice. However, research shows that documentation tends to be controlled in a way that fulfills teachers’ intentions rather than compels teachers to listen to the children. Drawing on theories of normalizing power and agency of subjects, this study analyses stories about documentation from 19 preschool children, aged 4–6 years. Children were asked to speak freely as the study aimed to catch children’s perspectives. Results show two co-existing discourses of negotiating relations among peers. A ‘community peer discourse’, oriented towards preschool practice and community interests, and an ‘individual centred peer discourse’ focused on the self and material objects t negotiate relations. Children negotiated relations by constructing belonging and differences, often by using stereotypical gendered expressions and mannerisms. The study shows that children’s interests in themselves and their peers, in combination with teachers’ active challenge of gender stereotypical expressions, can contribute to preschool’s active work with relations among peers.

Keywords

• barns perspektiv
• det kompetenta barnet
• dokumentation
• förskola